Mentalt efter cancer nr2

Nu en ny utökad mental kamp:

Förutom den gamla oron över tjocktarmscancern, så måste jag nu mentalt kämpa med oron kring min liposarkom som har opererats bort i januari 2018!

Innan operationen träffade jag flera läkare med olika profession kring just halsoperation. Alla operationstekniker hade naturligtvis olika nackdelar och fördelar! Det värsta scenariot var att ta bort en del av struphuvudet plus ta bort struplocket!

Denna bild från sjukhusets väggmålade kulvertar illustrerar verkligen känslan över den ödesdigra halsoperationen! Är det en enkel väg från mitt liv till ett liv i tysthet och slangar till födointag eller i värsta fall min död? Tankarna snurrade mellan hopp och förtvivlan i all högre takt ju närmare operationsdatumet.

Kulvertgången mot HUS A är det målat teckenspråksalfabetet, där kom bilden av att jag själv lär mig detta språk. Varför då? Jo, cancerbölden låg väldigt nära stämbanden. Tankar kring mitt nuvarande liv och det som ska komma snurrar allt snabbare. Funderingarna kring mitt förhållande med särbon Elisabet kommer att utvecklas, blir jag grinigare som gör att hon inte orkar med? Orkar jag resa med henne? fler frågor dyker upp som den kring min son, orkar han med att sin friska far tynar bort sakta men säkert? Finns kraften kvar till min motorcykel och fotografering? Tankarna når allt djupare i sjukhusets kulvertar.

Min egna känsla  av mitt psykologiska tillstånd är att jag blir fokuserad kring min sjukliga situation i början, men är väl medveten om att det kommer ett bakslag. Naturligtvis åkte mitt psyke berg och dalbana innan operation med gråt och domedagstankar till den starka norrlänningen.

Känslan av mycket trött lycka kom när jag vaknade sväljande och stämbanden fungerade. Som bilden illustrerar, så är jag faktiskt på väg tillbaka från min ödes lott, men nu är kampen med läkeprocessen i största fokus!