2012-04-15 kl 08:15
Natten var helt ok, var bara uppe vid toa-besöken.
Jag hade konstiga utslag på pannan igår som är kvar idag men syns lite mindre. Vet inte om det har med medicineringen att göra? Vet inte heller om min oro för njurarna gör att jag känner efter för mycket, men ont i min högra sida där njuren ungefär sitter. Hoppas inte tröttheten är lika markant i dag.

6,7 km. Promenad med fikastopp!

 Trots min trötthet måste jag bara ut! Det var ca +9 grader ute, men ändå kom läppkramperna.

Det är skönt att kunna fokusera på vår härliga natur och fågelliv, man riktigt känner lugn och harmoni av att
t. ex. se denna svan sakta glida  fram i vattenbrynet.

Vad härligt att också ta sig tid att verkligen lyssna på fågelsång, utan att behöva stressa till fortsatta planer denna dag. Jag har tyvärr ingen aning om art på denna skönsjungande fågel.

Till och med blomning på naken gren fick mig att uppskatta dagen.

Det är väldigt avkopplande att fotografera under en promenad, fast jag inte hade med min ”riktiga” kamera. Men som man säger Terapi som terapi, bara den funkar.

Trots tur med vädret och nästan vindstilla, började orken tryta. Att gå på dryga 11 minuter kilometern käns för mig väldigt långsamt, Men man måste väl inse sin kapacitet. Fyra till fem dagar efter intravenösa cellgiftet är jag som tröttast, så var det förra gången i allafall. Fötterna har ”ta i trä” klarat sig, hoppas verkligen att dom håller hela vägen ut…..Om man kan säga så.