Ursäkta mig för att bloggen inte har uppdaterats så som var tanken, men jag har prioriterat min fysiska vardag med små och korta resor med min Honda som tydligen tog över terapidelen denna sommar 🙂
Det är bomull för själen att stå på en höjd och blicka över den vackra vyn en varm sommardag som denna.

Nu åter till mina resterande behandlingsdagar:
Varför jag inte har skrivit varje dag av dom sista behandlingarna beror också på att mina biverkningar var varken mer eller mindre under period sju. Tja, visst blev det värre med fötterna och händerna. Jag har kvar domningarna i fingrarna som dessutom blev sämre under behandlingen. Det är bara att hoppas att känseln kommer tillbaka när behandlingen är slut. Under ”dos 7” Kändes en stark känsla av att kroppen börjar få nog av behandlingen. Kroppen reagerade med uppstötningar för varje cellgift-tablett jag svalde. Den talade också om att den har fått nog med att smaklökarna löpte amok, alla leder i kroppen försvagades, dåsigheten förvärrades och att fötter och fingrar kändes som uppsvällda korvar.