Andra intravenösa behandlingen

2012-04-10 Andra dosen.

Klev  upp kl 06:40, gjorde mig klar med en  dusch och frukost. Siv min moster skjutsade ner mig till USÖ. Jag hade inte fått reda på att denna gång skulle behandlingen ta sex timmar. Lite synd att man inte var förberedd eftersom dosen minskades till 190 mg, en fjärdedel mindre. Men jag är tacksam att Siv propsade på att vi skulle ta bilen och var så snäll och åkte en extra gång för att hämta bl. a. min dator, så jag kunde skriva om denna behandlingsdag.

Innan behandlingen startade, ville jag att man skulle ta mitt blodtryck för att jag kände att min puls fortfarande  var hög sedan i gårkväll. Den var för hög, kl09:00 blodtryck 171/103 puls 82, kl 10:00 159/98 puls 78. Jag skall mäta mitt tryck vid tre olika tillfällen och dagar för att fastställa att mitt blodtryck är för högt, sedan leta orsak.

Eftersom behandlingstiden ökades från 1 timma till 6 timmar, känns armen med infarten helt OK. Det är klart att det känns att man faktiskt får gift i mig med stickningar uppsvällda fingrar och toalettbesöken ha ökat i frekvens.

Under min sex-timmarsbehandling passerad 2 andra patienter som bara  behövde 1 timma för sina behandlingar. En av dom hade nästan samma sjukdomsbild som jag och dessutom mycket trevlig. Vi hann prata rätt mycket kring våra bieffekter och upplevelser. Han är anställd av ett kanotgymnasium i Nyköping. Till exempel lärde han mig att vara försiktig med att tjuvrusa på joggingspåret. Man ska hellre ta långa promenader i hög takt. Det kroppen behöver mest i vår situation är bra syreupptagningsförmåga, puls på högst 120 i cirka en timme. Han tog sin femte dos om jag inte kommer ihåg helt fel och han såg helt ok ut. Hoppas verkligen att jag har samma prognos.
Nu är klockan tjugo i två och det börjar kännas stickigt i armen, smaklökarna börjar också tappa sina funktioner. Klockan tre ska jag vara klar för hemfärd, tiden blev kl16:30. Tyvärr började min arm göra väldigt ont, Sjuksystern befarade att armen låg lite illa och börja stasa. Dom föreslog en PICC-infart eftersom jag fick så ont. Jag är inte säker på att det var cytostatikan som var den största boven. Tillvägagånssätter är att först ge en cortison spruta, illamående, saltlösning, sockerlösning och sist Eloxatin. Behandlingen slutar med att rensa ådrorna med sockerlösning, det var då jag fick så ont i armen.

2 svar på ”Andra intravenösa behandlingen

  1. Tack för de trevliga ord du skrev om mig och det är ömsesidigt. Det känns alltid lika bra att få prata med andra i sin egen situation och man blir medveten om att vi är rätt så många. Och då kommer min tanke på alla de som ser till att vi blir väl omhändertagna. Alltid glada, Alltid omhändertagande, Alltid förstående som gör att man kommer med glädje till behandlingen. Hoppas vi ses snart igen och jag kommer att läsa din sida med stort intresse. Hälsningar från din vän Anders

    • Vad kul att du gillar sidan. Helt klart att man måste se vårdpersonalen och dess arbete med oss. Jag är nog lite för ibörjan av min behandling för att riktigt se helheten av vården vi får. Tyvärr måste jag nog kämpa mer emot min tendes till att bli lite “ego”.
      Tack Anders

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.