Sommarens första månad, där allt ska vara glatt och hoppfullt.

Juni började bra, med träning och uppladdning inför Geiranger/Trollstigenresan på motorcykel. Försökte intensifiera löpningen och ryggträningen, så att min fysik skulle hålla. Min största oro var naturligtvis orken och det urinabla. Trots tabletterna emot ”nervös urinblåsa”, så hade jag några dagar med toalettspring!

Mentalt var jag kanske inte lika förberedd, men samtidigt inte orolig heller. Envisheten är som alltid kvar 🙂

Efter en ganska blåsig och kall midsommarafton åkte jag hem till hand-
lings och packningsveckan inför Norgeresan.

Som synes på bilden, så slutade månaden med sex brutna revben och åttonde kotan sprucken. Dessutom nådde jag inte resans mål. Mina normala problem hamnade helt plötsligt lite i skymundan.

Nu är man sjukskriven i minst tre veckor plus att jag knaprar citodon utöver alla andra mediciner. Jag vet inte hur det hade gått om jag hade slarvat med kroppsskydden man bör ha på sig vid motorcykelkörning!

Jag säger då det, har man inte problem, så voltar man i ca 50-70 km/tim på en grusväg vid norska gränsen och får fler!

Sjukskrivningspennan pausar nu.