Hela denna period blev och kanske blir en längre tid i avhållsamhet, men jag har min motorcykel. Den ger mig en ganska stor frihetskänsla. Hittills har jag kört ca 400 mil, mest runt Närke men två turer till östkusten har det också blivit, till min mosters stuga på Lisö. Trots den relativt kalla juli, simmade jag två gånger under vistelsen.

Den längsta och mest varierande resan till Karlstad innehöll regn, blöta grusvägar och rena traktor-stigar på ca 33 mil. Men vilken rolig resa! Där testade vi nyaste Triumph och för mig en pojkdröm, Kawasaki, faktiskt i solsken (i Karlstad lyser alltid sola). Jag var tvungen att köpa en regnjacka inför hemresan.

_______________________________________________________________________

Nu en liten hälsorapport:

Mina spöksvulnader i fotsulorna är kvar. Lite oroad är jag över att blodtrycket och diabetesen har ökat (lite marginellt). Tyvärr får jag vänta till nästa år för att få ta nya prover! Urinerandet är fortfarande ett problem, men det mest irriterande är att min vänstra vad har börjat krampa när jag är ute och joggar!

Jag vill också tillägga att min trötthet fortfarande är den samma. Hittade den forskning kring trötthet som kan komma efter cellgiftbehandling, den heter fatique och det innebär att man blir orkeslös, trött och svårt att komma ur ”soffan” framförallt i hemmamiljö.

Håll ”rent” avstånd där ute!