Juni bestod mestadels av arbete som trafikassistent på Örebro Airport, men vi hann lägga i nyrepade båten plus ha en jättetrevlig midsommarafton i Övralid vid Vätterns strand. Juli började som juni med arbete, men i mitten av månaden packade vi motorcykeln och rullade i cirka 30 mil mot östkusten till min moster Siv på Lisö.

På tal om MC-resor, så ”grusade” jag och tre kompisar från Örebro till Sälen. En häftigt spännande resa på drygt 80% grus och skogsvägar i nästan fyrtio mil. Det var lite av en revanschresa för den revbensbrytande resan till Norge för två år sedan som ursäkta uttrycket ”grusades”. Förutom mina trasiga revben och ryggkota efter den resan, så fick mitt självförtroende på motorcykel också en knäck!

Resten av semestern övade jag mer eller mindre på att vara ”byggare Bob” i Sälen med att få in ett minikök i en av stugorna. Tänk att det alltid är mer jobb än planerat när man ska renovera. Sista veckorna av semestern tillbringade vi i Bastedalen med lite sämre väder, men äntligen blev min egen designade hylla klar som har varit i planeringsstadiet i tre år. Tack vädret 🙂

Tänk att jag hann också med en utlandssemester, det blev Azorerna 6 – 13 september. Jag blev väldigt förtjust i Portugals örike, trots sent på säsongen var det mustigt grönt  fortfarande. Jag och Elisabet hyrde en bil och gjorde vår egen ö-tur i det vackra landskapet. Vulkansjöarna hade härligt gröna och blåa färger sett från kraterkanterna. Vi badade också i en naturligt utformad bassäng i stelnad lava. Havsvattnet spolades in vid flod och var badbart under ebb. Det var stora vågor, så det var svårt att bada på dom vanlig stränderna. Brädsurfarna däremot älskade dom stora och vilda vattnen.

Jag ger Azorerna 8 av 10 poäng, det som drog ner lite från toppbetyget är stränderna. Det blev för mig en upplevelseresa med sol och badmöjligheter.

Ja, då slutar jag med början. Båten är nu upptagen ur Vättern. Det är första gången på tre båtar som vi äntligen kan ta upp den och vintertäcka den.

Nu mitt hälsotillstånd:
Tröttheten består, men känns lite värre. Spökfötterna är också kvar. Har lite känningar i tjocktarmen, men jag ska göra en tarmundersökning i början av 2017. Min halsbränna är kvar, men jag medicinerar den och det känns bättre. Jag har det ganska jobbigt med mina  urinabla besvär. Får springa på toa titt som tätt och ibland med en verkligen tunn stråle framförallt på morgonen.

Har börjat använda pulsband när jag är ute och joggar, är lite fundersam över att det tar ganska lång tid innan pulsen går ner efter en runda, Min arbetspuls ligger kring 156 slag/min och vid tunga partier med uppförsbackar ligger pulsen på 162 slag/min. Maxpulsen ska ligga på 164 slag/min på en 56-åring, naturligtvis är det bara ett närmevärde. Mitt blodtryck håller sig kring 132/93 och vilopulsen är ca 63-67 slag/min

Nu är rapporten äntligen klar för denna gång 😉 Kram på er alla