Den 5 september har jag varit giftfri i fyra veckor!

Tyvärr eller tja, men lite får man ta. Jag har fortfarande känslan av uppsvällda fötter och fingrar plus att höger hands fingrar värker på morgnarna, yrseln har inte släppt helt än och smaklökarna småkrånglar med eftersmaker. Förutom den jobbiga tröttheten så mår jag bra ( ta i trä).

Jag har dessutom börjat ”gåspringa”. Det kändes verkligen med att knä, fotleder och benhinnor värkte och ömmade. Det var som om kroppen sa – vad sysslar du med, jag är ju otränad!?! Men min tjurskalliga hjärna sa åt kroppen – SPRING!

Nu åker jag upp till Norrbotten – Lappland där vi ska ha en släktträff. Samtidigt vill den nära släkten plus mina vänner se och känna på en så dom verkligen ser att jag  är på gång och är snart den friske.

Likt denna bild går jag nu mot den ljusa framtiden.

Ursäkta mig för att bloggen inte har uppdaterats så som var tanken, men jag har prioriterat min fysiska vardag med små och korta resor med min Honda som tydligen tog över terapidelen denna sommar 🙂
Det är bomull för själen att stå på en höjd och blicka över den vackra vyn en varm sommardag som denna.

Nu åter till mina resterande behandlingsdagar:
Varför jag inte har skrivit varje dag av dom sista behandlingarna beror också på att mina biverkningar var varken mer eller mindre under period sju. Tja, visst blev det värre med fötterna och händerna. Jag har kvar domningarna i fingrarna som dessutom blev sämre under behandlingen. Det är bara att hoppas att känseln kommer tillbaka när behandlingen är slut. Under ”dos 7” Kändes en stark känsla av att kroppen börjar få nog av behandlingen. Kroppen reagerade med uppstötningar för varje cellgift-tablett jag svalde. Den talade också om att den har fått nog med att smaklökarna löpte amok, alla leder i kroppen försvagades, dåsigheten förvärrades och att fötter och fingrar kändes som uppsvällda korvar.