Ursäkta mig för att bloggen inte har uppdaterats så som var tanken, men jag har prioriterat min fysiska vardag med små och korta resor med min Honda som tydligen tog över terapidelen denna sommar 🙂
Det är bomull för själen att stå på en höjd och blicka över den vackra vyn en varm sommardag som denna.

Nu åter till mina resterande behandlingsdagar:
Varför jag inte har skrivit varje dag av dom sista behandlingarna beror också på att mina biverkningar var varken mer eller mindre under period sju. Tja, visst blev det värre med fötterna och händerna. Jag har kvar domningarna i fingrarna som dessutom blev sämre under behandlingen. Det är bara att hoppas att känseln kommer tillbaka när behandlingen är slut. Under ”dos 7” Kändes en stark känsla av att kroppen börjar få nog av behandlingen. Kroppen reagerade med uppstötningar för varje cellgift-tablett jag svalde. Den talade också om att den har fått nog med att smaklökarna löpte amok, alla leder i kroppen försvagades, dåsigheten förvärrades och att fötter och fingrar kändes som uppsvällda korvar.

2012-07-30 kl 17:30

Denna natt var mycket bättre, endast täppt i näsan. Kan det bero på en 29 mila tur med Hondan i går….. jag är nu i moster Sivs stuga på Lisö. Känner att kustluften är bra för mig.

2012-07-29 kl 09:05

Natten har varit tung. Jag har hade tungt med andningen på natten och nu på morgonen känns det som om jag har en femtiokilos säck på bröstet. Man får hoppas att trycket låttar under dagen.

2012-07-28 kl 10:30

Vaknade med katarrkänning denna morgon. Min mage har klarat sig relativt bra hittills, men nu börjar den trilskas lite mer. Det är ju inte så konstigt med dessa starka tabletter under så lång tid.

Hela denna dag och kväll låg jag på soffan. Tröttheten är verkligen markant nu.

2012-07-27 kl11:00

Vaknade upp med att jag bommade tåget till Gällivare i drömmen. Jag har verkligen sovit djupt mellan toabesöken denna natt. Men min vanliga symtom är kvar i fötter och händer.

Min lycka trots allt är att slippa illamåendet och ”kulsprutehickan”. Det blir ju inget mer av den intravenösa behandlingen.

Trots att jag slapp intravenöst, så känner jag att tröttheten är lite djupare denna gång också.