2012-05-03 kl 10:30

Nu är min moster Siv här och styr upp. Jag är jätteglad att hon kan ställa upp framför allt dom första dagarna när man är som mest känsligast i händer och fötter plus att hon stoppar mig i min iver att promenera långt och den eviga tröttheten som slår till när man minst anar det. Det är så lätt att man glömmer av sig och stoppar händerna i kylskåpet eller traskar lite längre än man tänkt sig.

Tänka sig, jag har sovit en hel natt för första gången sedan allt började i november förra året. Men min unika biverkningar med att hicka och rapa konstant först dagen kom som vanligt tillbaka.

Klockan är nu 23:25. Denna dag har gått relativt bra förutom sura uppstötningar, trötthet och smaklökar som trilskas.