Författararkiv: thomas

Oktober – november, mina sjukligaste månader!

Publicerat av
Svara

Det känns som att dessa månader är då min kropp inte orkar mer!

I slutet av september fyllde Elisabet år, där vi firade henne på Ölands skördefest.

I mitten av oktober var jag för första gången på en MC-träff i hela mitt liv. Träffen var i Eskilstuna, Solvik. Mötet heter Rusk-träffen och anordnas varje år av MC-klubben Tuna Touring MC.

 

Tyvärr missade vi den enda reguljära flygtrafiken på Örebro flygplats, det innebär en oviss framtid som också kan innebära en period i arbetslöshet!

 

 

 

 

Ja, just det, jag och Elisabet hade en micro-semester i Stockholm. Vi bjöd min moster på middag, restaurangen heter Rydberg som ligger på Drottninggatan och den rekommenderas! Dag två hann vi med ett besök på Arme-museet innan restaurangmiddag med två kompisar från Örebro som också besökte Stockholm denna helg.

 

  • Allmäntillståndet är nästan det samma med dålig sömn, fötterna, trötthet och blodtryck.
  • Sockret har tyvärr ökat från ca 7,6 till 8,1 på fastande morgon.
  • 18 oktober röntgades min hals. fjorton dagar senare fick jag reda på resultatet! Trots lite suddiga bilder hittades ingen cancer i halsen denna gång.
  • 01 november besökte jag logopeden eftersom det känns som om det ”stockar” sig när jag sväljer. Där fick jag göra svälj-prov med olika konsistenser från vatten till tjock mos. Eftersom ena sidan är lite deformerad blir det kvar lite rester. Jag fick rådet att vrida huvudet lite åt vänster och fick med mig några svälj-övningar.

Slut på rapporten för denna gång! Hitta glädjen där ute.

Februari – september, i sorgens tecken med stänk av hopp.

Publicerat av
1

Dessa månader i kaos innehöll sjukhusvistelse och min fars död och begravning

  • Sjukskriven till 16 februari
  • Sälen sportlov och Påsk med härlig skidåkning
  • Gällivare, fars begravning
  • Midsommarfirande i Övralid
  • Semester. Bilresa till Lofoten via Boden och Gällivare.
  • Tillbaka till arbetet där flera  flyglinjer har blivit inställda!

Min sjukliga rapport:

– Jag upplever att mina ”spök”- svullnader under fötterna har blivit lite värre.
– Tröttheten är också kvar och upplevs värre.
– Mitt B12-provet (27 mars 2018) 211 och Folat 44,7.
– Mina urinabla trängningar verkar fortsatt besvärligt stabila.
– PAD-svaret är klart! Fortfarande hög differentierad liposarkom som kommer att kollas kliniskt.
– Magnetkameraundersökning är gjord 25 april, som lyckligtvis inte visade någon liposarkom denna gång. Det blir ett utgångsvärde för framtida undersökningar. Den 4 juli kollades min hals med ett optiskt instrument, då hittades ingen förändring. Nästa koll blir 24 september. Jag passade också på tillfället att ifrågasätta mina kontaktsjuksköterskor, ingen av dom hade hört av sig på dryga fem månader! Det tog skruv, dom ringde flera gånger.
– Tagit TBE-spruta som varar i tre år. Tog den i slutet av maj.
– Känt av tarmen som dessutom har gett lite blodstänk vid ett tillfälle.Har fortfarande mycken halsbränna med sura uppstötningar. Tyvärr måste jag kontakta kirurgen separat för att få diskutera min oro. Fick ingen läkartid eftersom jag ska på koloskopi 2020, men kunde tjata mig till att ta ett blodprov, provet letar cancermarkörer i blodet.
– Hösten har tyvärr inte varit så bra, mitt allmäntillstånd är sämre än förr. Hoppas det beror mer på kraftigare allergi tack vare den varma sommaren.

Nu får gnället vara slut för denna gång! Kram på er.

Dec-jan överraskningarnas tid

Publicerat av
Svara

December den mörkaste tiden på året. Det gällde på många sätt för mig! 

I början av december skulle vi åka skidor i Sälen på en alltid återkommande event som heter skidprovarhelg! Halsoperationen stoppade den resan.  Annars blev december mycket hemmavid, naturligtvis några biobesök, exempelvis: Solsidan. Julafton firade vi hos Elisabet. Jag, Daniel och min moster Siv tillbringade aftonen tillsammans med Elisabet och massa julklappspapper runt benen.

Nyårsafton firades i härliga Sälen i ett riktigt snörikt vinterland med härlig skidåkning. Tolvslaget hoppade vi över raketer, istället skickade vi upp fem stycken ekologiska rislampor som steg sakta rödlysande upp mot den mörka himlen.

 

Tyvärr blev halva december och hela januari i sjukhusets tecken med otaliga återbesök och naturligtvis inläggningstiden, firade till och med min födelsedag där. Totalt blev det nio dagar i sjukhussängen! 

Då till den tråkiga hälsorapporten för denna period.

Spöksvullnaderna under fotsulorna är kvar, sura uppstötningarna medicineras jag emot.
Efter att ha fått cancern bortopererad i matstrupen 25 januari är jag nu mitt i läkningsprocessen. Den härliga känslan av kunna prata, svälja och slippa ha en andningsventil opererad i halsen var underbart att upptäcka i ”uppvakningen” på sjukhuset. Nu är jag mitt i den mycket jobbiga rehabiliteringsperioden med att lära mig svälja utan att rethostan startar och att inte matbitar eller vätska hamnar i lungorna! Naturligtvis är tröttheten väldigt också jobbig.

Nu är jag sjukskriven till 16 februari och innan dess ska jag ha ett återbesök. Hoppas verkligen att läkningen har gått bra och ingen cancer har visat sig igen.

Kram på er och var försiktiga där ute.

Valet…..

Publicerat av
2

Mötet med opererande läkare 22 januari

Operationsrobot.

Den 25 januari sker operationen! Efter mötet med läkarna bestämdes operationstekniken för att ta bort cancern i matstrupen. Det blir robottekniken som valdes, men visst kan det bli operation från utsidan med att öppna en passage på halsen om ”roboten” inte får bort tillräckligt av cancern!

Det erbjöds ett mer omfattande operation där man tar bort del av struphuvud och struplocket. Operationen skulle göras utifrån. Men man kunde inte heller där vara säker på att få bort all cancer till 100%, men konvalescens-tiden blir betydligt längre och mycket svårt att lära sig svälja igen! Trots att en sådan operation skulle lyckats helt och hållet, så är det ett visst läckage ner i luftvägarna som ger hosta vid framförallt dryck!

Det värsta är läkningen efter operationen oavsett hur bra eller dåligt den lyckas, jag kommer att bli kvar på sjukhuset i ca. två veckor. Det kommer nog att bli sondmatning plus en infart i i luftstrupen första tiden.

Mest troligt kommer inte all cancer att kunna tas bort på grund av dennes placering, men vi kom överens om att om/när den börjar växa igen, så finns det en metod som heter fotokemi.  Jag citerar från Universitetssjukhusets egen hemsida:
– Fotokemi

Ett läkemedel insprutas i en ven i armbågsvecket. Ibland kan man känna en snabbt övergående sveda i armbågsvecket efter injektionen. Man väntar sedan 2-6 dagar. Under denna tid försvinner en stor del av läkemedlet från kroppens normala vävnader medan tumören kvarhåller läkemedlet. Efter vänteperioden belyses tumören med ett speciellt laserljus som aktiverar läkemedlet i tumören så att ljusenergi överföres till i kroppen vanligt förekommande syre (triplett form), så att syre i tumören kortvarigt överföres till singlet syre som är mycket giftigt och som dödar cancercellerna. 

Behandlingen skonar ”skelettet” i de mjuka vävnaderna (kollagena fibriller) vilket ger en läkning med minimal ärrbildning. Metoden kan avvändas för att behandla små tumörer när vanlig strålbehandling misslyckats, för unga patienter när man vill undvika vanlig strålbehandling och för tumörer som inte är särskilt känsliga för vanlig strålbehandling. Den enda bieffekten är att man blir överkänslig för ljus, och särskilt solljus under 3-6 veckor beroende på läkemedel. Man får låna en ljusmätare för att själv kunna öka sin exponering för ljus enligt en enkel tabell.