DECEMBER OCH ETT SKAKIGT JANUARI

Jag går emot en oviss framtid.

Vad gjorde jag denna period.

Decembermånad startade på ett mycket oroande sätt! Tänk er själv känslan av att bli uppsagd efter trettiotvå år på samma företag! Tyckte nog att det var tillräckligt med att ha en obotlig cancer i kroppen.

Nog med ömkan, nu till vad jag gjort dessa två månader. Det blev en härlig skidprovarhelg i Sälen med vackert väder. Julafton tillbringades med Daniel och moster Siv hemma hos mig i Örebro. Nyåret firades med glada gänget också i Sälen. Januari innehöll avlämning på jobbet, men den efterlängtade MC-mässan med inköp av ny hjälm som egen födelsedagspresent. Elisabet och Siv bjöd mig på mat varsin dag i Stockholm och vid hemkomst från MC-mässan från Stockholm blev jag bjuden av min son Daniel på Indisk restaurang.

Sjukdomsrapport.

December var lugn när det gäller min sjukdomsbild. De normala spöksvullnaderna i fötterna och tröttheten är kvar. Naturligtvis finns det alltid något att klaga över. Min halsbränna är förvärrad och min mage sväller, kanske beroende på ökad gallbesvär! Ja, så vet ju alla att det där med julen och dess sötsaker inte är bra för oss diabetiker. Mitt blodsocker var uppe i 8,5, mitt normala värde ligger kring 7,5!

Åttonde januari var jag på koll av halsen, där fick jag det sköna beskedet att ingen större förändring hittades på matstrupen förutom ärret efter operationen. Då är det bara att försöka vara en friskus i tre månader till.

Rapportslut för denna gång. Lev ut ert liv vänner. Kram på er

Oktober – november, mina sjukligaste månader!

Det känns som att dessa månader är då min kropp inte orkar mer!

I slutet av september fyllde Elisabet år, där vi firade henne på Ölands skördefest.

I mitten av oktober var jag för första gången på en MC-träff i hela mitt liv. Träffen var i Eskilstuna, Solvik. Mötet heter Rusk-träffen och anordnas varje år av MC-klubben Tuna Touring MC.

 

Tyvärr missade vi den enda reguljära flygtrafiken på Örebro flygplats, det innebär en oviss framtid som också kan innebära en period i arbetslöshet!

 

 

 

 

Ja, just det, jag och Elisabet hade en micro-semester i Stockholm. Vi bjöd min moster på middag, restaurangen heter Rydberg som ligger på Drottninggatan och den rekommenderas! Dag två hann vi med ett besök på Arme-museet innan restaurangmiddag med två kompisar från Örebro som också besökte Stockholm denna helg.

 


  • Allmäntillståndet är nästan det samma med dålig sömn, fötterna, trötthet och blodtryck.
  • Sockret har tyvärr ökat från ca 7,6 till 8,1 på fastande morgon.
  • 18 oktober röntgades min hals. fjorton dagar senare fick jag reda på resultatet! Trots lite suddiga bilder hittades ingen cancer i halsen denna gång.
  • 01 november besökte jag logopeden eftersom det känns som om det “stockar” sig när jag sväljer. Där fick jag göra svälj-prov med olika konsistenser från vatten till tjock mos. Eftersom ena sidan är lite deformerad blir det kvar lite rester. Jag fick rådet att vrida huvudet lite åt vänster och fick med mig några svälj-övningar.

Slut på rapporten för denna gång! Hitta glädjen där ute.

Februari – september, i sorgens tecken med stänk av hopp.

Dessa månader i kaos innehöll sjukhusvistelse och min fars död och begravning

  • Sjukskriven till 16 februari
  • Sälen sportlov och Påsk med härlig skidåkning
  • Gällivare, fars begravning
  • Midsommarfirande i Övralid
  • Semester. Bilresa till Lofoten via Boden och Gällivare.
  • Tillbaka till arbetet där flera  flyglinjer har blivit inställda!

Min sjukliga rapport:

– Jag upplever att mina “spök”- svullnader under fötterna har blivit lite värre.
– Tröttheten är också kvar och upplevs värre.
– Mitt B12-provet (27 mars 2018) 211 och Folat 44,7.
– Mina urinabla trängningar verkar fortsatt besvärligt stabila.
– PAD-svaret är klart! Fortfarande hög differentierad liposarkom som kommer att kollas kliniskt.
– Magnetkameraundersökning är gjord 25 april, som lyckligtvis inte visade någon liposarkom denna gång. Det blir ett utgångsvärde för framtida undersökningar. Den 4 juli kollades min hals med ett optiskt instrument, då hittades ingen förändring. Nästa koll blir 24 september. Jag passade också på tillfället att ifrågasätta mina kontaktsjuksköterskor, ingen av dom hade hört av sig på dryga fem månader! Det tog skruv, dom ringde flera gånger.
– Tagit TBE-spruta som varar i tre år. Tog den i slutet av maj.
– Känt av tarmen som dessutom har gett lite blodstänk vid ett tillfälle.Har fortfarande mycken halsbränna med sura uppstötningar. Tyvärr måste jag kontakta kirurgen separat för att få diskutera min oro. Fick ingen läkartid eftersom jag ska på koloskopi 2020, men kunde tjata mig till att ta ett blodprov, provet letar cancermarkörer i blodet.
– Hösten har tyvärr inte varit så bra, mitt allmäntillstånd är sämre än förr. Hoppas det beror mer på kraftigare allergi tack vare den varma sommaren.

Nu får gnället vara slut för denna gång! Kram på er.

En olycka kommer sällan ensam!

Min far har lämnat jordelivet.

Man är mitt i prövningarnas tid. Jag är nyopererad från cancer och min fars sjukdomar vann över honom!

15 februari 2018 var datumet min far inte orkade kämpa emot sina sjukdomar. Han blev 83 år

 

Dec-jan överraskningarnas tid

December den mörkaste tiden på året. Det gällde på många sätt för mig! 

I början av december skulle vi åka skidor i Sälen på en alltid återkommande event som heter skidprovarhelg! Halsoperationen stoppade den resan.  Annars blev december mycket hemmavid, naturligtvis några biobesök, exempelvis: Solsidan. Julafton firade vi hos Elisabet. Jag, Daniel och min moster Siv tillbringade aftonen tillsammans med Elisabet och massa julklappspapper runt benen.

Nyårsafton firades i härliga Sälen i ett riktigt snörikt vinterland med härlig skidåkning. Tolvslaget hoppade vi över raketer, istället skickade vi upp fem stycken ekologiska rislampor som steg sakta rödlysande upp mot den mörka himlen.

 

Tyvärr blev halva december och hela januari i sjukhusets tecken med otaliga återbesök och naturligtvis inläggningstiden, firade till och med min födelsedag där. Totalt blev det nio dagar i sjukhussängen! 


Då till den tråkiga hälsorapporten för denna period.

Spöksvullnaderna under fotsulorna är kvar, sura uppstötningarna medicineras jag emot.
Efter att ha fått cancern bortopererad i matstrupen 25 januari är jag nu mitt i läkningsprocessen. Den härliga känslan av kunna prata, svälja och slippa ha en andningsventil opererad i halsen var underbart att upptäcka i “uppvakningen” på sjukhuset. Nu är jag mitt i den mycket jobbiga rehabiliteringsperioden med att lära mig svälja utan att rethostan startar och att inte matbitar eller vätska hamnar i lungorna! Naturligtvis är tröttheten väldigt också jobbig.

Nu är jag sjukskriven till 16 februari och innan dess ska jag ha ett återbesök. Hoppas verkligen att läkningen har gått bra och ingen cancer har visat sig igen.

Kram på er och var försiktiga där ute.