Dag 8 av dos 2

2012-04-17 kl08:20

Infektionskänslig!
Från och med idag och ca sju dagar framåt är jag som infektionskänsligast enligt onkolog-läkaren. Det var skönt att slippa vakna med att ha ont i min högra sida denna morgon, men disigheten i skallen plus ömmande fotsulor får jag nog vänja mig med.

Morgontankar, bra eller dåligt med reflektion 

 

 

 

 

 

 

snow
En speglad bild av snöyran

Min promenad på ca sex kilometer i snöyran var tyvärr inte bra för mina nervstickningar både i fingrar, tår och också i läppar. Det känns inte bra att jag fortfarande har stickningar den 8:nde dagen efter intravenösa cellgiftet!

 

Dag 7 av dos 2

Vaknade igen med att ha ont i högra sidan vid njurtrakten! Hoppas det släpper under morgonen. Annars är det fötterna som känns uppsvällda som vanligt.

Kl 18:40
Jag har bara varit hemma och vilat denna dag. Tyvärr vill inte stickningarna släppa i fingrarna än och disigheten i skallen fortgår. Att ens nämna tröttheten känns överflödigt.

Dag 6 av dos 2

2012-04-15 kl 08:15
Natten var helt ok, var bara uppe vid toa-besöken.
Jag hade konstiga utslag på pannan igår som är kvar idag men syns lite mindre. Vet inte om det har med medicineringen att göra? Vet inte heller om min oro för njurarna gör att jag känner efter för mycket, men ont i min högra sida där njuren ungefär sitter. Hoppas inte tröttheten är lika markant i dag.

6,7 km. Promenad med fikastopp!

 Trots min trötthet måste jag bara ut! Det var ca +9 grader ute, men ändå kom läppkramperna.

Det är skönt att kunna fokusera på vår härliga natur och fågelliv, man riktigt känner lugn och harmoni av att
t. ex. se denna svan sakta glida  fram i vattenbrynet.

 

Vad härligt att också ta sig tid att verkligen lyssna på fågelsång, utan att behöva stressa till fortsatta planer denna dag. Jag har tyvärr ingen aning om art på denna skönsjungande fågel.

 

 

 

Till och med blomning på naken gren fick mig att uppskatta dagen.

Det är väldigt avkopplande att fotografera under en promenad, fast jag inte hade med min ”riktiga” kamera. Men som man säger Terapi som terapi, bara den funkar.

 

Trots tur med vädret och nästan vindstilla, började orken tryta. Att gå på dryga 11 minuter kilometern käns för mig väldigt långsamt, Men man måste väl inse sin kapacitet. Fyra till fem dagar efter intravenösa cellgiftet är jag som tröttast, så var det förra gången i allafall. Fötterna har ”ta i trä” klarat sig, hoppas verkligen att dom håller hela vägen ut…..Om man kan säga så.

 

Dag 5 av dos två

2012-04-14
Vaknade med ont i magen plus mina rapningar. Temperaturen utomhus är just nu för kall för en promenad, hoppas på varmare under dagen.

Tröttheten  var den värsta utmaningen denna dag, känslan av att man är skakig och svag skrämmer. Men man får hoppas att denna dag var ett bottennapp i cykel 2 av 8 gånger.

Dag 4 av andra dosen

Det har varit en lättare natt.

2012-04-13 kl08:00
Jag hade mindre känning av sura uppstötningar i natt, det var skönt att somna om fortare efter attackerna. Naturligtvis ingår nattliga toabesöken ca 2- 3 gånger. Det känns mycket bättre i armen, med andra ord. – Nästan ingenting!

Tyvärr har inte stickningarna eller läpp och tungkrampen släppt. När jag promenerade till Olau Petri Vårdcentral kom läpp och tungkramperna direkt, troligtvis var det den kalla blåsten som förvärrade kramperna och stickningarna.

Då har första kontakten tagits av försäkringskassan. De var lite förundrade på vilket sätt min läkare hade skrivit sjukintyget. Man är ju lite orolig för vad som kan hända med ens sjukskrivning? Blir det heltid, eller ska man arbeta halvtid? Det känns inte bra att man måste oroa sig för också.

Nu för tiden erbjuder visst dom flesta vårdcentraler fri blodtrycksmätning och BMI. Men man måste göra allt själv i ett självbekäningsbås

Eftersom jag hade framförallt högt undertryck förra gången jag mätte, så tog jag ett nytt idag kl 11:00 på vårdcentralen. Jag tog två för säkerhets skull, första visade 150/92 puls 72 den andra visade 149/88 puls 68. Enligt min Sjuksyster (moster Siv) är värdet acceptabelt till nästa mätning. Min vikt är förnärvarande 72,6 kg midjemått 96 cm och BMI 22 Normalt för min kroppsbyggnad.
Kl 15:30 ville Siv verkligen kolla att jag hade satt manschetten rätt på armen när jag tog blodtrycket själv. Trycket var lite bättre än sist 150/87 puls 66. Onsdag nästa vecka tar jag ett nytt prov för eventuell vidare utredning.

Förutom bakslaget med den krampande promenaden, så har dagen flytit på. Moster Siv har också ansett att jag nog klarar mig med min son som hjälpreda och åkt hem till Stockholm.
Klockan är 23:30 nu Vid pennan Thomas