Nu är sommaren slut

Juni, sista månaden som anställd på Örebro flygplats! Förutom denna tråkiga arbetssituation var nog endast midsommarafton i Bastedalen det positiva. Det var ju också ”Open Art”, där panasarbandvagnen fick mitt extra intresse.

Den första juli blev jag arbetsbefriad från resten av uppsägningstiden.

Söndagen den 30 juni åkte jag och min motorcykel från Örebro Airport för sista gången!

Jag tog min absolut längsta semester, den startade första juli till sista augusti. Det blev mycket Bastedalen, badade ca. fem gånger dagligen under dom riktigt varma dagarna. Det blev också en premiär tur i kajak på Vättern!

I början av augusti bilades det upp till Gällivare med ett av nattstoppen i Vittjärv hos min moster och därifrån gjordes en rundtur till Levi i Finland, resan tillbaka till Gällivare blev via Jukkasjärvi:s nerkylda ishotell.

En extra rad från uppresan måste jag skriva om, det stannades till vid Storforsen. Det är den vackraste fors jag har sett, det blev en lång promenad efter forsen, där det blev en god lunch innan tillbakavägen till bilen. Här kan du se bilder från resan.

I början av september togs det en tur till Lisö, moster Siv:s stuga. Det blev också några turer på motorcykeln och en SPA-helg på Ulfsunda slott. Tyvärr gick hela september i sorgens tecken, jag och Elisabet beslutade att avsluta vårat förhållande. Det är mycket tufft att mista sin livskamrat, vi hade aldrig tråkigt på våra resor och fester men vardagen fick vi inte riktigt att fungera. (Kram till en jättefin människa).

Gråa oktober lystes upp i början med en MC-träff i Eskilstuna och ett besök på Motala motormuseum. Tyvärr åkte jag på en dyr bilkostnad på ca 20 000kr för trasig AC och helt nya bromsar runt om!

_____________________________________________________________

Då var det lite om mitt hälsotillstånd:

Allmäntillstånd.
Under sensommaren sprang jag på toaletten titt som tätt! Naturligtvis är min trötthet väldigt besvärlig, upplever den värre! Mina nattliga svettningar verkar tyvärr också blivit värre. Spöksvullnaderna i fötterna är kvar, börjar känna av ryggen mer och mer. Diabetes drog oroande upp till 8,5 men nu är den nere i mina normala 7,5

Ett besök på USÖ-öron näsa hals 26 augusti visade en irritation i halsen men enligt läkaren hade inte svullnaden med min halscancer att göra. Det togs några blodprover som inte visade något, det var ju skönt.

Informationsstopp för denna gång! Vänner, lev hälsosamt där ute.

April o. hela maj, stugbryt!

Denna period har gått mest till att söka nytt jobb och i stugans tecken. Naturligtvis har ju påsk och första maj tagit sina egna platser under dessa månader.

Påsken blev en festlig helg vid Vätterns strand i bästa kompisars lag. Jag tog årets första dopp, Simmade i ca. tolvgradigt vatten!

Valborgsmässoafton blev jättetrevlig med en MC-kortege mellan Kumla och Askersund, sedan en trevlig majbrasa i Vallby krog utanför Viby. Det var ett hästbytarstopp för våra kungar under deras eriksgator.

Min mor hälsade också på, tyvärr var hon sjuk under hela vistelsen. Jag hann bjuda henne på Indisk restaurang trots förkylningen. Lite ledsamt att denna restaurang stänger här på norr.

____________________________________________________________________

Nu kommer det lite om min sjukbild denna period

8 april var jag på min tremånaderskontroll för min cancer, där läkaren var mycket nöjd med läkeprocessen. Den 12 april var jag på min årliga kontroll för blodtryck och diabetes. Läkaren var inte glad över mitt blodtryck trots att jag påtalade min ”White rock syndrome”. Han tyckte att jag ska öka medicineringen, men det gör jag icke! Jag oroar mig mer för diabeteskontrollen, långtidsmätningen har ökat till 50 (bör ligga mellan 31-46) och senaste egna blodprovet visade 7,9 (bör ligga kring 6,0).

Jag tjatade till mig provtagning på B12 och PSA.

Rapporten är slut för denna gång 🙂

Februari-mars i friluftslivets tecken

Mycket skidåkning denna period.

Det började med en tur till Stockholm för att fira Elisabets sons födelsedag. Vecka åtta blev det naturligtvis mycket VM i utförsåkning, sedan med VM i längdskidor. Där i mellan åkte vi utför i Sälen.

Månaden mars började lugnt med att jag provade ”kabeltattaryrket” med att sätta upp kabellister och dra datakablar. Det orkade min kontorskropp endast med i en dag, sedan sa min rygg ifrån!

Den här periodens höjdpunkt var ju skidresan till Champoluc, Italien. Man kan aldrig få nog av alpernas storslagna vyer och den härliga skidåkningen på två till tretusen meter över havet!

Dom här två första månaderna som friställd och arbetssökande har varit en känslomässig berg och dalbana! Tyvärr kommer det nog att vara tufft framöver också!

______________________________________________________________________ Nu till denna sidas grund, min sjukdomsbild.

Inga läkarbesök under perioden, men mina fötter, halsbränna, blodtryck, tröttheten, urinen och sömnproblemen finns kvar. Har varit riktigt förkyld i två omgångar dessa månader, men det är ju typiskt för februari och mars.
Pssst, lite förhandsinformation! Den 8 april var jag på kontroll av halscancern på USÖ, vilken lycka det var att få beskedet att läkningen har gått över för väntan! Det är bara en mycket liten differens kvar mellan stämbandens elasticitet och ingen cancerbildning syntes.

Men, vet ni vad? Min diabetes är bättre, sist jag tog ett prov låg det på 6,6. Jag brukar ligga på 7,5

Ska på årlig kontroll 12 april för diabetes och mitt blodtryck. Återkommer om dessa prov.

Nu! färdiggnällt för denna gång.

DECEMBER OCH ETT SKAKIGT JANUARI

Jag går emot en oviss framtid.

Vad gjorde jag denna period.

Decembermånad startade på ett mycket oroande sätt! Tänk er själv känslan av att bli uppsagd efter trettiotvå år på samma företag! Tyckte nog att det var tillräckligt med att ha en obotlig cancer i kroppen.

Nog med ömkan, nu till vad jag gjort dessa två månader. Det blev en härlig skidprovarhelg i Sälen med vackert väder. Julafton tillbringades med Daniel och moster Siv hemma hos mig i Örebro. Nyåret firades med glada gänget också i Sälen. Januari innehöll avlämning på jobbet, men den efterlängtade MC-mässan med inköp av ny hjälm som egen födelsedagspresent. Elisabet och Siv bjöd mig på mat varsin dag i Stockholm och vid hemkomst från MC-mässan från Stockholm blev jag bjuden av min son Daniel på Indisk restaurang.

Sjukdomsrapport.

December var lugn när det gäller min sjukdomsbild. De normala spöksvullnaderna i fötterna och tröttheten är kvar. Naturligtvis finns det alltid något att klaga över. Min halsbränna är förvärrad och min mage sväller, kanske beroende på ökad gallbesvär! Ja, så vet ju alla att det där med julen och dess sötsaker inte är bra för oss diabetiker. Mitt blodsocker var uppe i 8,5, mitt normala värde ligger kring 7,5!

Åttonde januari var jag på koll av halsen, där fick jag det sköna beskedet att ingen större förändring hittades på matstrupen förutom ärret efter operationen. Då är det bara att försöka vara en friskus i tre månader till.

Rapportslut för denna gång. Lev ut ert liv vänner. Kram på er

Oktober – november, mina sjukligaste månader!

Det känns som att dessa månader är då min kropp inte orkar mer!

I slutet av september fyllde Elisabet år, där vi firade henne på Ölands skördefest.

I mitten av oktober var jag för första gången på en MC-träff i hela mitt liv. Träffen var i Eskilstuna, Solvik. Mötet heter Rusk-träffen och anordnas varje år av MC-klubben Tuna Touring MC.

 

Tyvärr missade vi den enda reguljära flygtrafiken på Örebro flygplats, det innebär en oviss framtid som också kan innebära en period i arbetslöshet!

 

 

 

 

Ja, just det, jag och Elisabet hade en micro-semester i Stockholm. Vi bjöd min moster på middag, restaurangen heter Rydberg som ligger på Drottninggatan och den rekommenderas! Dag två hann vi med ett besök på Arme-museet innan restaurangmiddag med två kompisar från Örebro som också besökte Stockholm denna helg.

 


  • Allmäntillståndet är nästan det samma med dålig sömn, fötterna, trötthet och blodtryck.
  • Sockret har tyvärr ökat från ca 7,6 till 8,1 på fastande morgon.
  • 18 oktober röntgades min hals. fjorton dagar senare fick jag reda på resultatet! Trots lite suddiga bilder hittades ingen cancer i halsen denna gång.
  • 01 november besökte jag logopeden eftersom det känns som om det ”stockar” sig när jag sväljer. Där fick jag göra svälj-prov med olika konsistenser från vatten till tjock mos. Eftersom ena sidan är lite deformerad blir det kvar lite rester. Jag fick rådet att vrida huvudet lite åt vänster och fick med mig några svälj-övningar.

Slut på rapporten för denna gång! Hitta glädjen där ute.