En tur med Hondan plus ”never ending story” båt!

Augusti började med en resa till Lisö på MC:n, denna gång via Norrköping. Det blev dryga sextio mil t. o. r  plus två färjor innan målet var nått.Där lekte vi trädgårdsmästare och massakrerade moster Sivs häckar och buskar. På hemvägen åkte vi via  Sjökrogen i Katrinelund vid Hjälmarens strand, där vi åt en besvikande middag. Därefter tog vi raka vägen till Bastedalen till vår stugsemester, där slyröjningen verkligen öppnade upp strandutsikten.

Vi kar också hunnit med att kräftfesta med jättegoda vätternkräftor och haft en gourmèt kväll men utsökta surströmmingsklämmor, tänk att det missades helt förra året! Smaken på kräftorna och strömmingarna var desto godare detta år.

Nu har vi också tränat på strandhugg, så nästa sommar får vi kliva upp tidigare för att hinna hitta en av favoritholmarna innan dom blir upptagna.

Men visst har denna semester också lite smolk i i brasan. Båten, tja bååten!

Tror ni inte denna sommar också strulade till sig med båten!! Den blev STULEN. Japp, både båt och motor stals från bryggan. Polisen ringde till Elisabet och berättade att båten hade hittats drivande på Vättern tillsammans med tre andra stulna båtar. Nu är den på reparation i Kumla. Om man ska försöka hitta något positivt i denna båthistoria, så är det att vi inte behövt ordna någon vinterförvaring av alla tre båtar som har passerat revy under alla tre vintrar som gått. 🙂

I arbetslivet kan vi äntligen se ljuset i tunneln, Örebro Airport har fått tillbaka Köpenhamnslinjen,så jobbet är räddat i tre år. Dessutom har vi fått en ny chef, få se hur länge han stannar? 🙂

Då blir det lite om mitt allmäntillstånd.

Tröttheten och fantomuppsvällda fötter är fortfarande kvar. Jag börjar bli lite orolig när det gäller mina tänder som spricker och krackelerar, Saknar jag någon vitamin eller har jag kalkbrist? Tabletterna för min ”retade” urinblåsa verkar inte hjälpa värst mycket.

Jag har fått ont i min högra arm, likt tennisarmbåge fast i underarmen. Har också börjat harkla upp små slemsamlingar likt kulor, vet inte alls vad det beror på. Hoppas det kan vara en liten förkylning eller allergi, men jag har aldrig harklar kulor förr. Min mage har varit extra ”gasig” en period i slutet och början av aug./ sept. men det kan ju bero på att min allergi är som värst på hösten. Annars är det bara min svaga rygg som protesterar ibland.

Nog klagan för denna gång. Kram på er alla

Februari började med en massa mässande.

På mitt jobb har vi verkligen tagit till oss av devisen: Syns vi inte, finns vi inte. Jag ingår i evenemangsgruppen på arbetet, det innebär att jag har setts på mässor och utställningar som var i början av februari. – Vet inte vad kompisarna menar med att jag verkar vara i mitt esse 🙂

Annars går ju februari lite i mörkrets/lugnets tecken.

I mitten av denna månad var vi på Conventum och lyssnade på First Aid Kit, tjejerna som härstammar från Örebro. Deras far spelade med i Lolita Pop som är ett band från Örebro. Lite jobbigt var det för gammelbenen, vi stod hela tiden.

Under Sportlovet/ Tjejvasan Försökte vi hitta soliga pister och nygjorda löparspår. Men denna vecka bestod av vädergudarnas suraste period. Det blev en halvdags träning inför Österrikeresan.

Till råga på allt härjade Influensans hos flera i stugan! En annan motade förkylningarna med Esberitox och vitlök.

Mars, månaden med alla känslor på samma gång.

Började med att skratta på Mia Skäringe:s show också på Conventum i Örebro. Tiden mellan min ”skiddröm” och Mia Skäringe var inköp och packning inför Sölden-resan och naturligtvis mota alla elaka virusar som florerade bland mitt umgänge.

Äntligen kom jag till Alperna som jag har drömt om under hela mitt liv. Landet är Österrike, Sölden. Vi flög till Innsbruck och en timmas buss till hotellet.

Dessa alptoppar och dalar går inte att beskriva med ord, det måste upplevas! Glaciäråkningen var alldeles fantastiskt.

Nu lite om hälsan denna period.

Februari innehöll många läkarbesök. Nionde februari var jag på datortomografi, där jag inte ÄN fått svaret! Mina urinbesvär har börjat utforskas. Var på utredning på urologen den sextionde februari, ordinationen blev tre dygn av mätning och hur ofta, nytt datum för fortsatt utredande med en cystometri blir den andra april.

Slutet av februari fick jag en ooooolidlig tandvärk som naturligtvis resulterade i en rotfyllning som är påbörjad.

I början av mars upptäckte jag att min högra fot var lite uppsvälld. Den var det endast ett par dagar, sedan verkar foten vara helt ok. Har också gjort min årliga ultraljud på min läckande klaff som var helt oförändrad.

Sista dagarna i Sölden fick jag ont i halsen som tilltog till den milda grad, så jag inte kunde svälja.Det var bara att gå till akuten vid hemkomst för att få diagnosen halsböld! Det slutade med punkterad böld plus penicillin!

Förutom lite otränad rygg, spöksvulade fötter, en småmolande axel och den tröttsamma tröttheten , så känner jag mig som en jätteung 50-åring 🙂

NU ÅR DET KUUL. Slut för denna gång.

Denna novembermånad är nog min händelserikaste under mitt liv hittills!

Jag började med att planera för min absolut första resa till det stora landet over there, New York blev staden. Resan startade med att jag och Elisabet tog in på Ibis Styles Hotell utanför Arlanda flygplats för att starta resan kl 07:20 via CDG (Paris) till JFK (New York). Trots att vi flög transfer via tjorviga CDG kom vår resväska hela vägen t. o. r. utan att fastna där och vi behövde inte tokspringa mellan gaterna heller.

Vi kom oss ut på Manhattan ca kl15:00 (kl21:00 Svensk tid), Hittade en butik med kameraobjektiv m. m. Jag förköpte mig alldeles enormt redan första dagen! Ett råd bara, handla ingenting med ”jet leg” i kroppen 🙁 . – Fick försaka jeansköpen.

Vi tog nog som dom flesta turister en sight-
seeingbuss från Time Square för att se den södra delen av Manhattan. Vi hade Empire state building bara något kvarter från vårt hotell, där vi naturligtvis hissade upp oss 86 våningar för att se all dess vy.

Det var inte bara ett hus vi var uppe i, Top of the rock med sin snabbhiss som tog endast åtta sekunder för att nå toppen. Denna byggnad är något lägre än Empire State Building och ligger nära Central Park, där vi naturligtvis strosade runt och såg Yoko Ono:s monument på Strawberry field i parken.

Här tog vi friheten att ta en båt till frihetsgudinnan, tja frihet. Man var tvungen att gå igenom en rigorös säkerhetskontroll med röntgenscanning av hela kroppen för att endast komma till fundamentet som hon står på! Det kostade extra för att endast komma upp ”under” kjol en på gudinnan, högre gick det inte att komma.

När vi ändå var på ö-visit, så klev vi också av på Ellis Island. Där trampade vi på samma historiska mark som våra svenska förfäder med sina stora förhoppningar om ett bättre liv i det nya förlovade landet. Det var en mäktig känsla. Men det måste ha varit en chock för våra förfäder när dom blev infösta i trånga bås för lämplighets och hälsokontroll. Det såg väldigt ovärdigt ut på dom gamla fotografierna.

Det tog oss flera varv där vi irrade oss fram och tillbaka för att hitta dessa bassänger. Det är två hål fylld likt pooler som är kvar av ståtliga Twin Tower efter 9/11! Ground Zero är verkligen ett vackert monument, men samtidigt får man tankar kring den fruktansvärda händelsen som gjorts av våra egna jordbor! Hur kan man förorsaka sådan förödelse och lidande mot varandra på denna planet i nutid!?!

Naturligtvis har man fått fler intryck under denna resa, men denna blogg är ju inte en reseskildring. Jag kanske skriver ner något mer om New York vid ett senare tillfälle.

Lite hälsoinformation både för mig och er 🙂
Vid mina joggarrundor har det hänt vid flera tillfällen att jag inte fått luft, Väntar på utredning på urologen,  tar urintablett morgon o kväll, blodtryckstabletterna delas halva, avföring mörkare och värk i tarmen vid laxering och tyvärr tarmvärk fast jag inte laxerade under några dagar denna månad, spökkänsla kvar i fötterna, tröttare än vanligt och jag har sämre andedräkt som relateras till min magen plus den eländiga halsbrännan!

Nog med pennspetsen denna gång. Ta hand om er där ute. Kram på er alla.

Denna månad Har gått i helande och väntans tider.

Jag har varit tvungen att stilla se på när min Elisabet och sjuttiotvååriga moster hängt och klängt högt uppe i höga häckar och träd, när mina sex onda revben var under läkning och denna åttonde onda kotan som fortfarande ömmar.

Abstinensens ansikte.
Ett litet knasigt råd, men om man ska krascha med sin motorcykel, så gör det i slutet av MC-säsongen! Det har tagit mer än en månad att laga den, dessutom är den inte klar i skrivande stund. Min Honda klarade sig mycket bättre än jag gjorde, en trasig kåpa, byten av motorbågar och lite riktningsarbete på väskhållarna var MC:ns ”sjukskrivning”. Det var nära att jag miste min ögonsten, den blev för dyr att laga p.g.a. att det måste till helt nya sidoväskor. Men det löste sig med att jag själv lagar/ byter ut den trasiga väskan.

Förutom mina revben, så mår mitt kisseri sämre trots medicinering och mina ”spök”-svullna fotsulor är kvar. Det jag också märker av, är att min mage är mycket känsligare efter operationen/cellgiftet. Kraftigare halsbrännor och migränattacker kommer allt oftare.

Men visst finns det positiva inslag denna månad. Mitt blodtryck är mycket bättre och nu har jag kommit igång med mina löprundor efter att revbenen nästan är värkfria.

HaaaReee Till nästa gång Thomas