Höstens augusti – oktober

Under dessa månader har nästan all fritid gått i motorcykelns tecken. MC-turerna har varit kring mellan-Sverige (Svealand). Tja man hann ju med två turer till östkusten, Lisö och till Småland, Mullsjö. Hittills totalt ca. 900 mil denna säsong!

Tackvare pandemin har denna höst varit hemmabaserat i alla övriga aktiviteter, vilken tur att man har MC:n!

Just ja, jag har tagit upp trumspelandet igen. Provspelar med ett rockband med sitt säte i Kristinehamn. Hoppas man håller måttet.

Tänk om det blir ett album?

Min sjukliga rapport.

Mina normala symtomer som spöksvullnader under fötterna, otaliga toabesöken och sömnproblemen är kvar. Har också börjat få kramp i benen när jag joggar Lite orolig över mitt ökade blodtryck och att diabetesnivån ökat cirka en enhet (8,5)! Från och med 13 oktober har jag ökat på min medicinering av enalapril från 2,5mg till 5mg, hoppas trycket går ner och att jag inte får några biverkningar av den ökade dosen.

Hösten är tydligen inte min grej! Förra hösten började njurstenen bli större och ondare, denna höst fick jag glaskroppsavlossning (se bild ovan). Den visade sig som att ha en fingerspets framför ögat hela tiden samtidigt som att det blixtrade i kanten av ögat. Har fått tid för kontroll av diabetes och blodtryck i mitten av november, hoppas inte att covid-19 stoppar också denna undersökning!

Hör ni! Coronaavstånd med rena händer på er alla.

Februari – april i coronans tecken!

Början av februari hände nästan allt!

HURRA! Jag fick jobb som tekniker på Örebro sjukhus, bara 50% tjänst men ändå jättekul.

I och för sig, så höll jag på att bli bortsprängd av en bomb som hade placerats utanför fastigheten jag bor i. Hela fastigheten blev utrymd medan bomb-roteln från polisen desarmerade och forslade bort bomben.

Min lägenhetslänga!

Det blev en mini MC-mässa på Carlbarks i Kumla i början av mars. Min MC-premiär i år blev 21 mars i år. Denna period blev det nästan bara motion och härliga motorcykelfärder!

Carlbarks i Kumla
Min räddning i corona tider

Påsken, vårens stora lov och ledighet med festligheter och ägg, blev tyvärr en antiklimax tack vare corona-influensan. Samma händelselösa Valborg upplevdes. Tänk hur fort livet kan förminskas, inte bara personligen också för hela världen!

Tja en annan springer och springer, tyvärr går….springer jag långsammare nu för tiden! Man tycker ju att tiden per kilometer skulle vara konstant när man har samma träningsfrekvens år ut och år in?

______________________________________________________________________

Friskhetsrapport:

Mina spöksvullnader under fotsulorna kvarstår. Annars tycker jag att min hälsokurva är ganska okej, men visst “smolkar” det i bägaren med detta ALLTID corona-viruset. Varje morgon när man vaknar känner man efter om halsen gör ont, eventuella hostattacker är torra och om man har tillstymmelse till feber!

Det mer tråkiga har varit att många av mina års och tremånaders kontroller har blivit inställda. Hjärtklaff kontrollen, diabetes, blodfetter och blodtryckskollen. Jag hann ta blodprov i alla fall, hoppas proverna har analyserats av respektive läkare.

Tremånaders kontrollen på min halscancer blev endast ett telefonsamtal med min läkare, han frågad om jag upplevt några förändringar i halsen. Jag har inte känt någon markant förändring i halsen, så vi bestämde en ny tid kring augusti – september.

Jag fick en dessutom en tid för koloskopi som ställdes in, men fick en ny tid 13 maj..13 MAJ! Man får inte vara skrockfull, men undersökningen gick bra. Det hittades en till synes “snäll” polyp som togs bort, om denna polyp visar sig vara godartad vid djupare analys var det sista kontrollen på endoskopimottagningen.

ALLA, håll avstånd och tvätta händerna! Kram på er

DECEMBER OCH ETT SKAKIGT JANUARI

Jag går emot en oviss framtid.

Vad gjorde jag denna period.

Decembermånad startade på ett mycket oroande sätt! Tänk er själv känslan av att bli uppsagd efter trettiotvå år på samma företag! Tyckte nog att det var tillräckligt med att ha en obotlig cancer i kroppen.

Nog med ömkan, nu till vad jag gjort dessa två månader. Det blev en härlig skidprovarhelg i Sälen med vackert väder. Julafton tillbringades med Daniel och moster Siv hemma hos mig i Örebro. Nyåret firades med glada gänget också i Sälen. Januari innehöll avlämning på jobbet, men den efterlängtade MC-mässan med inköp av ny hjälm som egen födelsedagspresent. Elisabet och Siv bjöd mig på mat varsin dag i Stockholm och vid hemkomst från MC-mässan från Stockholm blev jag bjuden av min son Daniel på Indisk restaurang.

Sjukdomsrapport.

December var lugn när det gäller min sjukdomsbild. De normala spöksvullnaderna i fötterna och tröttheten är kvar. Naturligtvis finns det alltid något att klaga över. Min halsbränna är förvärrad och min mage sväller, kanske beroende på ökad gallbesvär! Ja, så vet ju alla att det där med julen och dess sötsaker inte är bra för oss diabetiker. Mitt blodsocker var uppe i 8,5, mitt normala värde ligger kring 7,5!

Åttonde januari var jag på koll av halsen, där fick jag det sköna beskedet att ingen större förändring hittades på matstrupen förutom ärret efter operationen. Då är det bara att försöka vara en friskus i tre månader till.

Rapportslut för denna gång. Lev ut ert liv vänner. Kram på er

Augusti september, när sommaren vänder!

En tur med Hondan plus “never ending story” båt!

03aatreblickAugusti började med en resa till Lisö på MC:n, denna gång via Norrköping. Det blev dryga sextio mil t. o. r  plus två färjor innan målet var nått.Där lekte vi trädgårdsmästare och massakrerade moster Sivs häckar och buskar. På hemvägen åkte vi via  Sjökrogen i Katrinelund vid Hjälmarens strand, där vi åt en besvikande middag. Därefter tog vi raka vägen till Bastedalen till vår stugsemester, där slyröjningen verkligen öppnade upp strandutsikten.

BastedalsvyVi kar också hunnit med att kräftfesta med jättegoda vätternkräftor och haft en gourmèt kväll men utsökta surströmmingsklämmor, tänk att det missades helt förra året! Smaken på kräftorna och strömmingarna var desto godare detta år.

Nu har vi också tränat på strandhugg, så nästa sommar får vi kliva upp tidigare för att hinna hitta en av favoritholmarna innan dom blir upptagna.

Men visst har denna semester också lite smolk i i brasan. Båten, tja bååten!

trasigbaat250 Tror ni inte denna sommar också strulade till sig med båten!! Den blev STULEN. Japp, både båt och motor stals från bryggan. Polisen ringde till Elisabet och berättade att båten hade hittats drivande på Vättern tillsammans med tre andra stulna båtar. Nu är den på reparation i Kumla. Om man ska försöka hitta något positivt i denna båthistoria, så är det att vi inte behövt ordna någon vinterförvaring av alla tre båtar som har passerat revy under alla tre vintrar som gått. 🙂

I arbetslivet kan vi äntligen se ljuset i tunneln, Örebro Airport har fått tillbaka Köpenhamnslinjen,så jobbet är räddat i tre år. Dessutom har vi fått en ny chef, få se hur länge han stannar? 🙂

 

Då blir det lite om mitt allmäntillstånd.

Tröttheten och fantomuppsvällda fötter är fortfarande kvar. Jag börjar bli lite orolig när det gäller mina tänder som spricker och krackelerar, Saknar jag någon vitamin eller har jag kalkbrist? Tabletterna för min “retade” urinblåsa verkar inte hjälpa värst mycket.

Jag har fått ont i min högra arm, likt tennisarmbåge fast i underarmen. Har också börjat harkla upp små slemsamlingar likt kulor, vet inte alls vad det beror på. Hoppas det kan vara en liten förkylning eller allergi, men jag har aldrig harklar kulor förr. Min mage har varit extra “gasig” en period i slutet och början av aug./ sept. men det kan ju bero på att min allergi är som värst på hösten. Annars är det bara min svaga rygg som protesterar ibland.

Nog klagan för denna gång. Kram på er alla

Asch, vad hände februari – mars

feb_mars300Februari började med en massa mässande.

På mitt jobb har vi verkligen tagit till oss av devisen: Syns vi inte, finns vi inte. Jag ingår i evenemangsgruppen på arbetet, det innebär att jag har setts på mässor och utställningar som var i början av februari. – Vet inte vad kompisarna menar med att jag verkar vara i mitt esse 🙂

Annars går ju februari lite i mörkrets/lugnets tecken.

 

FirstAidKit_250
I mitten av denna månad var vi på Conventum och lyssnade på First Aid Kit, tjejerna som härstammar från Örebro. Deras far spelade med i Lolita Pop som är ett band från Örebro. Lite jobbigt var det för gammelbenen, vi stod hela tiden.

 

selenfeb15_250Under Sportlovet/ Tjejvasan Försökte vi hitta soliga pister och nygjorda löparspår. Men denna vecka bestod av vädergudarnas suraste period. Det blev en halvdags träning inför Österrikeresan.

Till råga på allt härjade Influensans hos flera i stugan! En annan motade förkylningarna med Esberitox och vitlök.

 

miaSkaeringer_250Mars, månaden med alla känslor på samma gång.

Började med att skratta på Mia Skäringe:s show också på Conventum i Örebro. Tiden mellan min “skiddröm” och Mia Skäringe var inköp och packning inför Sölden-resan och naturligtvis mota alla elaka virusar som florerade bland mitt umgänge.

 

soelden_250Äntligen kom jag till Alperna som jag har drömt om under hela mitt liv. Landet är Österrike, Sölden. Vi flög till Innsbruck och en timmas buss till hotellet.

Dessa alptoppar och dalar går inte att beskriva med ord, det måste upplevas! Glaciäråkningen var alldeles fantastiskt.


Nu lite om hälsan denna period.

Februari innehöll många läkarbesök. Nionde februari var jag på datortomografi, där jag inte ÄN fått svaret! Mina urinbesvär har börjat utforskas. Var på utredning på urologen den sextionde februari, ordinationen blev tre dygn av mätning och hur ofta, nytt datum för fortsatt utredande med en cystometri blir den andra april.

Slutet av februari fick jag en ooooolidlig tandvärk som naturligtvis resulterade i en rotfyllning som är påbörjad.

I början av mars upptäckte jag att min högra fot var lite uppsvälld. Den var det endast ett par dagar, sedan verkar foten vara helt ok. Har också gjort min årliga ultraljud på min läckande klaff som var helt oförändrad.

Sista dagarna i Sölden fick jag ont i halsen som tilltog till den milda grad, så jag inte kunde svälja.Det var bara att gå till akuten vid hemkomst för att få diagnosen halsböld! Det slutade med punkterad böld plus penicillin!

Förutom lite otränad rygg, spöksvulade fötter, en småmolande axel och den tröttsamma tröttheten , så känner jag mig som en jätteung 50-åring 🙂

NU ÅR DET KUUL. Slut för denna gång.