2012-05-05 kl 07:55

Tyvärr, dålig nattsömn denna natt också. Samma rap och hick syndrom, fast den var mindre. Jag har sovit i tid längre i natt, men ryckvist. Nu på morgonen provar jag ta losec en lång tid före cellgifter för att se om det gör någon skillnad. Nattens toabesök oroar lite, trycket i vattenkastningen (gammel Svenska) var mycket låg. Min problem prostata kan ju också ha förvärras. Mina fötter var väldigt röda i gårkväll, så jag smorde in dom och sov med strumpor på. Hoppas verkligen dom är bättre i dag, dom är ju också väldigt viktiga för mitt välmående i denna situation.

Var en sväng till Fellingsbro och tittade på motorcyklar och stannade till vid nostalgifiket

Deras räkmackor och kaffe är visst bland det godaste i Sverige. Siv, Stefan och Inger verkade också  tycka det samma. Tyvärr har ju mina smaklökar farit all världens väg plus att mina läppar och tunga krampade i blåsten för att kunna bedömma smaken.

Jag är mycket trött men man måste göra något så man inte blir tokig. Till och med denna lilla utflykt tär.

2012-05-04 kl 07:25

Sovit väldigt dåligt i natt. Min unika biverkning (enligt min läkare) har jag varit vaken i flera timmar med att rapa och hicka om vart annat! Till saken hör att jag somnade först kl01:45. Denna dag blir nog i vilans tecken.

Var till Marieberg och handlat, sedan gjort en ugnspannkaka som blev god sa dom, en annan har ju inga smaklökar.

Klockan är 22:40 och jag är jättetrött. Min konstiga hicka och rapningar vill inte släppa, hoppas verkligen inte det kommer att störa min nattsömn igen!

2012-05-03 kl 10:30

Nu är min moster Siv här och styr upp. Jag är jätteglad att hon kan ställa upp framför allt dom första dagarna när man är som mest känsligast i händer och fötter plus att hon stoppar mig i min iver att promenera långt och den eviga tröttheten som slår till när man minst anar det. Det är så lätt att man glömmer av sig och stoppar händerna i kylskåpet eller traskar lite längre än man tänkt sig.

Tänka sig, jag har sovit en hel natt för första gången sedan allt började i november förra året. Men min unika biverkningar med att hicka och rapa konstant först dagen kom som vanligt tillbaka.

Klockan är nu 23:25. Denna dag har gått relativt bra förutom sura uppstötningar, trötthet och smaklökar som trilskas.

Summeringen av min behandlingsfria vecka.

Vilken härlig dag att köra motorcykel och förlora mot en eldriven sparkbräda! Söndagen 29 april var en av dom få varma dagarna, typiskt att det var i slutet av min fria vecka.

Min frivecka har varit helt ok, men naturligtvis var den tyngre än den första behandlingsfria vecka. Min ork och kondition visade sig vara mycket sämre t. ex. min cykeltur till Adolfsberg fick jag pusta ut i en halvtimma innan jag orkade ens titta på min motorcykel.

Dessutom fick jag mystiska utslag på bröstet som höll i sig två dagar. Andra dagar kände man hur kroppen kämpade för att komma i balans. Muskler värker leder ömmar, ja till och med håret känns annorlunda, men håret är rotfast än. Lite oroad över mina bröstsmärtor och yrsel som kom periodvis under veckan. Jag har fortfarande kvar mina nattliga svettningar som förhoppningsvis skulle ha försvunnit med alla operationer och cytostatika.

Första dagen av tredje cytostatikabehandlingen.

Jag promenerade hemifrån kl 07:20, när jag kom fram till blodprovstagningen var det en jättelång kö. Snäll som man är väntade jag tålmodigt på min tur medans tiden började rinna i väg. Proverna bör tas 1½ timma före behandlingen som startade kl 09:00. När jag kom fram till kassan blev jag upplyst om tiden börjar bli knapp, så kliv före i kön! Uj vad det kändes osvenskt.

Denna gång drogs behandlingstiden ner till fyra timmar plus att rara syster Anette lade infarten lite högre på vänstra armen.

.Min förra infart lades på ovansidan på min högra hand, där jag fortfarande är öm och känslig för kyla. Naturligtvis kände jag av denna behandling. Förutom den malande värken som kom den tredje timmen, så höll jag på att skrika rakt ut när tejpen runt infarten skulle tas bort. Huden hade blivit så känslig av behandlingen denna gång.

Lite förvånad blev jag under promenaden till mosters bil, när stickningar och kramper i läppar plus tunga kom trots att det var ca +18 grader i skuggan. Det kändes heller inte bra att mitt värde på B-LPK = vita blodkropparna var endast 3,6. Om provet hade visat 3,0 hade jag fått vänta upptill en vecka med behandlingen. Det innebär att jag är infektionskänsligare än förra perioden, då jag hade värdet på 5,0.