2012-05-24 kl 08:35

Känner mig faktiskt helt ok. Jag har inte fått hicka eller rapningar ännu, dom kan uppstå senare under dagen. Där emot nyser jag kraftigt, pollen, förkylning eller en ny bieffekt…Inte vet då jag. En förhårdning i vänstra fotsula börjar ömma. Hoppas det inte ska störa mina promenader.

Nu är det frukost….nja, inte riktigt än, måste på med handskar och ta ut frukosten från kylskåpet först.

Jadå, jag orkade redan andra dagen med cirka sex kilometers promenad, naturligtvis med fikastopp. Det är en tråkig känsla av att man måste byllta på sig med Långbyxor och långärmat och dessutom en keps.Jag har aldrig gillat att ha skärmmössa på mig. Däremot gillar jag hattar, men kompisarna skriker NEJ  i högansky!

Promenaden tog dryga timmen, så visst var jag ordentligt trött. Det är ju torsdag, så det blev ärtsoppa och pannkakor till middag vid hemkomst.

Vid sextiden kom naturligtvis hickan plus rapningarna som på beställning. Man får se hur länge dom håller i sig denna gång.

Tillbaka blicken:

Min ledigvecka som var endast sex dagar denna gång, var förutom tröttheten ganska bra. Man kan säga att varannan dag var okay, men man ska veta att tröttheten är djupare än förra gången. Ljuspunktera under veckan har varit vädret och naturligtvis mitt motorcykelköp som blev ett riktigt lyft i mitt lite kaosartade liv. Köpet kunde genomföras tackvare min gudomliga moster Siv som lånade mig pengar till köpet. Fotograferingen har också tagit stor plats, har till och med fotot min gamla MC i en fotostudion som ägs av min vän
Lars Åström

Dag 1 av min 4:de behandling:

Jag steg upp redan kl 06:30, fikade och tog cykeln till USÖ. Tänk att det alltid ska vara något som får en tidsbrist. denna gång var det mitt eget fel, jag hann nästa ända fram när jag insåg att inte den ”gröna boken” var med och tvingades att vända om. Blev 15 minuter sen till provtagningen för cytostatika-behandlingen. Det bar i sin tur att behandlingen kom igång kl 09:30 och var klar 14:45. Tider rann ända till sex timmar totalt.

Det kom in en kvinna på dubbelrummet jag låg i, hon var på behandling för sin andra tumör som satt i hennes ena lunga denna gång. Man blir ju inte precis  mer hoppfull utav hennes historik! Nåja, – en dag i taget är fortfarande min devis.

Innan jag cyklade hem, gick jag förbi öron, näsa, hals för att få en remiss till Sjukhustandläkaren för att visa upp skadorna på tänderna efter magstrupsoperationen. Jag fick en telefontid 28 maj kl 16:30. Dessutom orkade jag hämta ut mer tabletter från apoteket som också tog en lång tid i kön. Cykelturen hem gick över förväntan, naturligtvis med stramande tung och läppar, men vem pratar när man cyklar?

Klockan är nu 24:00 och jag har faktiskt inga rapningar eller hickningar, endast känningar av infarten på armen.

Det kommer nog att bara vara sporadiska uppdateringar under ”ledigveckan”, om jag håller mig frisk vill säga. Annar skriver jag bara roliga nyheter

Varför en ny motorcykel nu? Lev livet i nuet, är min nya insikt.

2012-05-16 kl 08:15

Har faktiskt sovit från ca 23:50 – 06:20 utan att vakna där i mellan. I dag känner jag mig lite starkare, har kvar läpp och tung känslan av irritation och att smaklökarna lever sitt eget liv. Det innebär att man inte får den smaken man förväntar sig av t. ex. den vanliga  rätten köttfärs o. spaghetti. Denna bild illustrerar verkligen hur dom invanda smakerna blockeras för mig under behandlingen. Lägg märke till vilken liten del av tungan som känner av sött! Ändå är det en av dom stora beroendeproblemen människan har i modern tid, bör tilläggas att det mest är ett I-landsproblem.

Äntligen är den sista tabletten tagen för omgång tre. Hoppas att min ledigvecka blir blir i återhämtningens tecken och att jag har ork till att göra roliga saker. Jag kommer bara uppdatera dagboken sporadiskt under min ”ledigvecka”, men jag återkommer den 23 maj med dagliga rapporter. Jag tackar allra ödmjukast till er som följer bloggen.
Tack ska ni ha.

2012-05-15 kl 08:45

Sovit relativt bra, vaknat med det vanliga som är tjockhuvud, lite yrsel. Med andra ord kroppen känner av cellgiftet liiite mer än i går.

Oj, vad jag är less på att bara promenera eller ev. cykla (det har varit för kallt för cykling dessutom). Vad trevligt det såg ut när dessa kajaker gled tyst under bron vid fiket Naturens hus. Det blev en promenad igen…Turligt nog tog jag kameran med mig, så inte tristessen skulle hinna ikapp. Det blev ca. sex kilometer (min Runkeeper la av vid 2,7 km)

Under promenaden kom herr and och pickade på för att jag skulle skänka en brödbit eller nåt.

Änder har verkligen fina färger. Jag tycker deras grönglänsande huvud är så läcker. Till saken hör att jag gillar grönt.

Troligtvis är det knipor. Det var en annan fotograf aom kallade på min uppmärksanhet när han såg dessa fåglar. Jag är inte bevandrad i fåglarnas fauna, men antar att denna art inte är så vanlig här Hjälmarens strand.

Nu är klockan 24:00 och den medicinerade tröttheten nästan värker. Förutom den, så har jag lite känningar i gallan. Det var länge sedan jag kände av den, men jag har väl ätit något olämpligt som äpple till exempel.