2012-04-15 kl 08:15
Natten var helt ok, var bara uppe vid toa-besöken.
Jag hade konstiga utslag på pannan igår som är kvar idag men syns lite mindre. Vet inte om det har med medicineringen att göra? Vet inte heller om min oro för njurarna gör att jag känner efter för mycket, men ont i min högra sida där njuren ungefär sitter. Hoppas inte tröttheten är lika markant i dag.

6,7 km. Promenad med fikastopp!

 Trots min trötthet måste jag bara ut! Det var ca +9 grader ute, men ändå kom läppkramperna.

Det är skönt att kunna fokusera på vår härliga natur och fågelliv, man riktigt känner lugn och harmoni av att
t. ex. se denna svan sakta glida  fram i vattenbrynet.

Vad härligt att också ta sig tid att verkligen lyssna på fågelsång, utan att behöva stressa till fortsatta planer denna dag. Jag har tyvärr ingen aning om art på denna skönsjungande fågel.

Till och med blomning på naken gren fick mig att uppskatta dagen.

Det är väldigt avkopplande att fotografera under en promenad, fast jag inte hade med min ”riktiga” kamera. Men som man säger Terapi som terapi, bara den funkar.

Trots tur med vädret och nästan vindstilla, började orken tryta. Att gå på dryga 11 minuter kilometern käns för mig väldigt långsamt, Men man måste väl inse sin kapacitet. Fyra till fem dagar efter intravenösa cellgiftet är jag som tröttast, så var det förra gången i allafall. Fötterna har ”ta i trä” klarat sig, hoppas verkligen att dom håller hela vägen ut…..Om man kan säga så.

2012-04-14
Vaknade med ont i magen plus mina rapningar. Temperaturen utomhus är just nu för kall för en promenad, hoppas på varmare under dagen.

Tröttheten  var den värsta utmaningen denna dag, känslan av att man är skakig och svag skrämmer. Men man får hoppas att denna dag var ett bottennapp i cykel 2 av 8 gånger.

Det har varit en lättare natt.

2012-04-13 kl08:00
Jag hade mindre känning av sura uppstötningar i natt, det var skönt att somna om fortare efter attackerna. Naturligtvis ingår nattliga toabesöken ca 2- 3 gånger. Det känns mycket bättre i armen, med andra ord. – Nästan ingenting!

Tyvärr har inte stickningarna eller läpp och tungkrampen släppt. När jag promenerade till Olau Petri Vårdcentral kom läpp och tungkramperna direkt, troligtvis var det den kalla blåsten som förvärrade kramperna och stickningarna.

Då har första kontakten tagits av försäkringskassan. De var lite förundrade på vilket sätt min läkare hade skrivit sjukintyget. Man är ju lite orolig för vad som kan hända med ens sjukskrivning? Blir det heltid, eller ska man arbeta halvtid? Det känns inte bra att man måste oroa sig för också.

Nu för tiden erbjuder visst dom flesta vårdcentraler fri blodtrycksmätning och BMI. Men man måste göra allt själv i ett självbekäningsbås

Natten var inte så bra, vaknade vid fyratiden med kraftiga sura uppstötningar. Har sovit fläckvis resten av natten. Naturligtvis kom rapningaren när jag steg upp. Jag har fortfarande lite känningar av armen (Eloxatin-infarten) men den besvärar inte. Efter lunch var jag tvunget att komma mig ut en sväng, gick en runda på dryga två kilometer med heshet och krampande läppar.

2012-04-10 Andra dosen.

Klev  upp kl 06:40, gjorde mig klar med en  dusch och frukost. Siv min moster skjutsade ner mig till USÖ. Jag hade inte fått reda på att denna gång skulle behandlingen ta sex timmar. Lite synd att man inte var förberedd eftersom dosen minskades till 190 mg, en fjärdedel mindre. Men jag är tacksam att Siv propsade på att vi skulle ta bilen och var så snäll och åkte en extra gång för att hämta bl. a. min dator, så jag kunde skriva om denna behandlingsdag.

Innan behandlingen startade, ville jag att man skulle ta mitt blodtryck för att jag kände att min puls fortfarande  var hög sedan i gårkväll. Den var för hög, kl09:00 blodtryck 171/103 puls 82, kl 10:00 159/98 puls 78. Jag skall mäta mitt tryck vid tre olika tillfällen och dagar för att fastställa att mitt blodtryck är för högt, sedan leta orsak.

Eftersom behandlingstiden ökades från 1 timma till 6 timmar, känns armen med infarten helt OK. Det är klart att det känns att man faktiskt får gift i mig med stickningar uppsvällda fingrar och toalettbesöken ha ökat i frekvens.

Under min sex-timmarsbehandling passerad 2 andra patienter som bara  behövde 1 timma för sina behandlingar. En av dom hade nästan samma sjukdomsbild som jag och dessutom mycket trevlig. Vi hann prata rätt mycket kring våra bieffekter och upplevelser. Han är anställd av ett kanotgymnasium i Nyköping. Till exempel lärde han mig att vara försiktig med att tjuvrusa på joggingspåret. Man ska hellre ta långa promenader i hög takt. Det kroppen behöver mest i vår situation är bra syreupptagningsförmåga, puls på högst 120 i cirka en timme. Han tog sin femte dos om jag inte kommer ihåg helt fel och han såg helt ok ut. Hoppas verkligen att jag har samma prognos.
Nu är klockan tjugo i två och det börjar kännas stickigt i armen, smaklökarna börjar också tappa sina funktioner. Klockan tre ska jag vara klar för hemfärd, tiden blev kl16:30. Tyvärr började min arm göra väldigt ont, Sjuksystern befarade att armen låg lite illa och börja stasa. Dom föreslog en PICC-infart eftersom jag fick så ont. Jag är inte säker på att det var cytostatikan som var den största boven. Tillvägagånssätter är att först ge en cortison spruta, illamående, saltlösning, sockerlösning och sist Eloxatin. Behandlingen slutar med att rensa ådrorna med sockerlösning, det var då jag fick så ont i armen.